Allt utom gräddbakelse

Jag hade det på känn men fick det bekräftat i dag. 

Ringde till ett bageri och skulle fråga vad tårtor till vår bröllopsfest skulle kosta. Jagpresenterade mig och berättade att vi planerade bröllop i sommar och berättade vad vi ville ha för tårtor. Fick då höra av damen i telefon att priset skulle bli 34 kronor per tårtbit.

Men på bageriets hemsida hade de ungefär såna tårtor som vi bestämt oss för för ca 20 kronor per bit. 

När jag ringde tillbaka och undrade hur det hängde ihop kröp det fram att visst kunde vi få tårtorna för det billigare priset. 

"Men då är det ju helt vanliga tårtor" sade damen. 

"Ja, men det är ju det vi vill ha" svarade jag. Jag förklarade återigen vad vi ville ha, som jag gjorde även första samtalet.

"Men då är det ju färdigmodulerade rosor" försökte damen. 

"Ja, det gör väl inget?" tyckte jag. 

Och då var det tydligen inga problem. Men det verkar som att bara för att man nämner ordet "bröllop" så tar de i vad gäller priserna.

Damen i telefon påstod att det var för hon trodde vi ville ha krusiduller på tårtorna, men det vill vi naturligtvis inte ha. Så enkelt som möjligt, som vi bestämt med det mesta. Inte för att det är billigare, utan för att vi inte vill ha det för konstlat. 

Undrar om man kan beställa en brudbukett utan att nämna ordet brud eller bröllop. Och jag undrar om det blir enklare att förklara hur man vill ha det då, utan att de förutsätter att man vill ha det på ett visst sätt. Och undrar om det blir billigare?

Vad är grejen med honnörsbord egentligen? Tydligen är det en av bröllopets viktigaste traditioner. I alla fall om jag tror två personer i min närhet som jag pratat med på sistone. 

Den ena personen blev alldeles förskräckt när hon insåg att vi kanske inte skulle hålla på traditionen att man sitter varannan herre, varannan dam vid borden. Det är möjligt att det blir så, men det är inte säkert. Varför måste man det? Jag kan inte se vitsen egentligen, förutom att det är en gammal tradition där det också ingår att mannen ska hålla ut stolen för damen osv. Förlegade traditioner som är fastlåsta i gamla könsroller. 

Anledningen till att hon, som annars är en aktiv feminist, blev så upprörd var att "det ju skulle bli ojämt vid honnörsbordet" om vi gjorde så. Jag kände mig som ett frågetecken i ansiktet. Vad är det som säger att man har ett honnörsbord på alla bröllop? Fram tills för nåt år sedan hade jag inte ens hört det ordet och fattade nog inte ens vad det betydde. Men nu förstår jag att det tydligen är en viktig tradition där brud och brudgum sitter vid ett bord med sina närmsta släktingar omkring sig enligt gängse normer och etikettsregler. 

I dag pratade jag bröllop med en annan bekant. Hon visade samma förvåning och bestörtning över att vi planerade hur vi skulle sitta. "Men ni måste ju utgå från honnörsbordet" utbrast hon, som inte är en traditionalist annars. Hon menade också att man måste sitta i långbord placerade i E, H eller nån annan bokstav så som man tydligen måste placera bord i bröllopssammanhang. Den här personen är inte bjuden på bröllopet. Skönt, känner jag nu. 

Vi planerar nämligen att ha flera mindre bordsgrupper. Det passar oss bättre, vi tror att gästerna får roligare och dessutom tänker vi ha vissa gruppaktiviteter där det blir en fördel om man sitter så. 

Vi har förvisso inte testat det i lokalen ännu, men jag tror det funkar.

Men hur vi än sitter så hoppas jag att jag slipper höra ordet honnörsbord på mitt bröllop. 

I dag har jag pratat med kantorn som ska spela i kyrkan. Han verkade jättegullig och tog sig an våra låtar med iver. Han skulle till och med kolla in en av låtarna på youtube för att höra vad vi vill ha för stil och version av den.

Det var skönt eftersom jag ett tag börjat bli orolig för att vi skulle få tag i en konservativ kantor som inte alls ville spela det vi vill ha som in- och utmarscher. 

Mannen har bestämt en av låtarna och jag en, men vi gillar varandras förslag väldigt mycket. Känner mig verkligen nöjd. 

Vi hade tänkt oss ett litet bröllop. Ändå har vi bjudit cirka 55 personer.

Men det beror bara på en sak som gör mig så otroligt varm och lycklig inuti. Att vi har så fina människor i våra liv, vackra själar, vänner.
Det är en riktig revansh för en som mig, som aldrig hittade rätt vad gäller vänner i barndomen, och som aldrig kände att jag dög i tonåren. Men nu har jag jättefina vänner som accepterar mig som jag är, och som jag älskar för deras olikheter och egenheter.

Jag hoppas ingen av dem tycker det är taskigt av oss att  vi därför ber dessa fina vänner om hjälp med olika saker.
Vi gör det naturligtvis för att vi behöver hjälpen, men också för att visa att vi vill att de är delaktiga, att de står oss så nära att vi vågar fråga. Dessutom har de flesta av dem expertkunskaper inom olika områden som är väldigt användbara i bröllopssammanhang.

... hur stor roll spelar mat och dryck på ett bröllop?

Diskuterade det här med en av vännerna i går.

För att göra det enkelt för oss vill vi liksom bestämma oss fort. Men kanske borde vi provsmaka, framförallt vinet, och se till att mat och vin verkligen passar ihop? Det är dock så mycket annat som ska tänkas på att man gärna slipper så mycket velande som möjligt. 

Jag har i alla fall påbörjat arbetet med att sätta ihop en buffé. Cateringföretaget och jag mejlväxlar för fullt. Men sen när vi väl bestämt oss för maten, då gäller det att hitta vin. 

Nog för att jag kan minnas vad det bjudits på på bröllop jag varit på, men mina starkaste minnen är ju inte hur maten var eller om vinet passade bra ihop med maten. Jag minns mer saker som att det var kul när alla dansade eller nån annan aktivitet som arrangerats. 

Jag tror vi får chansa lite vad gäller mat och dryck och i stället lägga krutet på dansen och allt det andra som ska ske under kvällen. 

Nog för att vi tänker vara lite alternativa i vår festplanering. Men just nu surfar jag runt efter tips om vad man kan ha i de så kallade festhäftenena som varje gäst ska få vid sin plats. 

En del kul grejer kan jag nog själv komma på. Men när jag letar efter tips är så mycket otroligt gammeldags och stereotypt. Sexistiskt rent av.

Jag menar, vilken tjej vill ha följande text i sitt festhäfte ?

10 orsaker varför en katt är bättre än en hustru 
1. En katt ockuperar inte telefonen timme efter timme. 
2. En katt älskar dig tills den dör utan att du behöver tala om för katten att du älskar den en enda gång. 
3. En katt ringer dig inte mitt i natten och säger ”Jag är fuuuuull, kom och häääämta mig.” 
4. Du behöver inte förklara för en katt hur man gör tabeller i Windows Excel. 
5. En katt bryr sig inte om fall du inte duschar mer i resten av ditt liv. 
6. En katt snor inte pengar ur din plånbok för att gå till frisören. 
7. En katt kommer inte ihåg sin egen födelsedag och klandrar dig inte om inte du gör det heller. 
8. En fin middag för en katt är en burk sheba för sju kronor på ett tefat. 
9. Du förväntas inte uppvakta kattens mor på hennes födelsedag. 
10. Om det är en mus i huset så dödar katten den, i stället för att ställa sig på en stol och skrika. 

Jag förundras över att folk faktiskt har såna här saker. Jag har själv varit på bröllop där man skämtar om bröllopet och äktenskapet på det sättet. Jag är inte särskilt torr, är inte PK i alla lägen, men på mitt bröllop hoppas jag att folk förutsätter att jag gifter mig för att få ett jämställt och lyckligt liv. Inte ett liv där min man har följande syn på mig, sig själv, och vårt liv tillsammans. 

13 saker en kille aldrig skulle säga... 
1. Jag tycker Barry Manilow är en cool snubbe. 
2. När jag ändå är uppe, ska jag hämta en öl till dig. 
3. Jag tycker håriga bakar är enormt sexiga. 
4. Hennes tuttar är helt enkelt för stora. 
5. Ibland vill jag bara bli kramad. 
6. Vi har inte varit och shoppat på evigheter, kom så sticker vi iväg och jag kan hålla din handväska hela tiden. 
7. Äh, vi struntar i Sportspegeln och ser på Oprah Winfrey i stället. 
8. Jag tror vi är vilse, vi kan väl stanna och fråga någon. 
9. Här, älskling, du kan få ha fjärrkontrollen. 
10. Kan du inte följa med ner till stormarknaden och hjälpa mig köpa ett par skor. 
11. Antonio Banderas och Brad Pitt? Den här filmen måste jag se! 
12. När jag ändå ska upp, ska du ha något? 
13. Strunta i fotbllen, Melrose Place går på trean! 


13 saker en tjej aldrig skulle säga... 
1. Kan inte vårt förhållande bli mer fysiskt? Jag är trött på att bara vara vänner... 
2. Låt du bara toalettringen vara uppe, det är lättare för mig att duscha då. 
3. Jag tycker håriga häckar är riktigt sexigt. 
4. Wow, lukta på den, du! 
5. Snälla, släng inte den där gamla t-shirten, hålen i armhålan är bara för söta. 
6. Den här diamanten är alldeles för stor! 
7. ...och på smekmånaden ska vi åka och fiska i Arjeplog! 
8. Wow, den är verkligen 14 tum! 
9. Får den här klänningen min rumpa att se liten ut? 
10. Jag har fel, du måste ha rätt igen. 
11. Vad säger du? Är det vår bröllopsdag idag? 
12. Är det samtalet till mig? Säg att jag inte är här! 
13. Jag struntar i om det är rea! 1500:- för en klänning av Armani är helt enkelt för mycket!

I dag har jag skrivit adresser på en massa kuvert. Inbjudningarna ska skrivas ut i morgon och förhoppningsvis skickas senast i helgen. En hel del är redan förvarnade om datumet men det är nog ändå lite bråttom eftersom vi valt ett datum mitt i semestern. 

Fast det bara var en vecka sedan vi bestämde oss är mycket redan på gång:

* Kyrka, präst och festlokal är bokat.

* Inbjudningskort och kuvert, frimärken mm. är inköpt och utskicken påbörjade.

* Personer som vi kommer behöva hjälp av är tillfrågade.

* Vi har fixat fotograf, en kompis som ska hjälpa mig lite med hår och smink samt ett par vänner som ska sjunga.

* Ett band till festen är bokat (mitt eget band så klart).

* Han har nästan gjort färdigt hemsidan där mer info ska stå. 

* Han har också fixat en snygg kostym

* Jag har hittat en ring jag vill ha, ska beställa den imorgon. Den är dyrare än jag hade velat men jag tror att den verkligen är jag.

Och sist men inte minst har jag förvandlats till en bridecilla som just nu försöker komma på ultrasnabba dieter för att jag ska slippa ha en klänning anpassad för gravida.

Ja, nu lät det kanske som att en massa saker angående vårt bröllop är fixat. Så är det inte riktigt.

Jag känner mig som en riktig bridecilla när det enda jag skriver om på den här bloggen är massa praktiska och materiella saker inför vårt kommande bröllop. Men självklart är det viktigaste att jag och Han känner att det är med varandra vi vill leva. Vi är inte alltid turturduvor, utan kan allt bråka så det slår gnistor ibland. Men vi vet att de där bråken går över och att vi blir ännu bättre vänner efteråt varenda gång det inträffat. Det tycker jag är en härlig känsla. 

Och eftersom Han har lurat mig att bli en riktig romantiker så längtar också jag efter ett bröllop. Eller, partyprinsessa som jag var en gång i tiden, längtar jag mest efter själva festen, vigselakten har liksom kommit i skymundan. Men vi vet ungefär hur vi vill ha det, vad vi vill ha för musik och jag har ett par vänner som lovat att framföra ett par stycken. Vi har ännu inte pratat med prästen, men det lär väl inte dröja. 

Och så har vi kanske äntligen hittat en bra lokal, nära stan men ändå lantligt och som inte kostar skjortan.

Jag har nästan kommit på vad jag vill ha för klänning och nu återstår att hitta nån som kan sy den (lycka till till mig!).

Häromdagen gick jag av en slump in i en guldsmedsbutik och hittade en försäljare/guldsmed som fattade mig på en gång. Så nu har jag nästan kommit på vad jag vill ha för ring, men nu återstår att se om jag hittar nån som kan göra den billigare än hittills första förslaget 8000 kronor.

Och i går föreslog en av mina vänner att hon vill fota oss (hon är fotograf) så nu börjar det kännas att det är på riktigt. 

Vi har börjat prata bröllop igen. 

Har äntligen fått flytta, och bor i en drömvåning. Livet känns lättare. 

Och nu har vi börjat prata. Och båda kommit på att vi lägger nog ner det där med Småland. Hade varit vackert, men inte så lätt att planera när man är 30 mil bort. 

Kanske ståndar bröllopet i Örebro i stället. Men mer än så kan jag inte säga än. Vi har inte kommit så mycket längre.

De senaste två dagarna har jag räknat och räknat och räknat. Kom till slut fram till att om vi sparar en massa varje månad skulle vi klara budgeten lagom tills i augusti men då skulle det inte finnas någon plats alls för oförutsedda utgifter, varken i bröllopsplanerna eller i det vanliga privatlivet.

På nåt sätt hade jag fått för mig att om vi inte skulle gifta oss senast september så skulle det aldrig bli. Kanske skulle det bli av, men då skulle jag få vänta till nästa höst och 1,5 år till ville jag ju inte vänta.

Men min alltid kloka vän tog mig ner på jorden igen.
"Men du, måste vi stressa? Jag vill inte att det ska kännas som om vi hetsar fram det här" sade Han som är så fin.
"Kan vi inte gifta oss nästa vår? Det är ju bara ett år dit"
Och då insåg jag plötsligt att jag ju är en korkad idiot. Det är klart att vi ska gifta oss på våren!!

Skit samma om alla andra gifter sig på våren, kring pingst och kristi himmelfärds. Vi är ju speciella ändå, för vi är vi. Och ingen kan vara så fin och klok (och bra på att hantera mig) som min blivande make. Ingen.


Och så planerade vi resten av kvällen och jag planerade i huvudet halva natten. Datumet är nästan satt och allt.

Och nu behöver jag inte oroa mig för att pengarna inte ska räcka. Och vi hinner förhoppningsvis lösa alla problem med Hans mamma. Det kommer gå så bra. Jag vet det.