Allt utom gräddbakelse

I dag har jag pratat med kantorn som ska spela i kyrkan. Han verkade jättegullig och tog sig an våra låtar med iver. Han skulle till och med kolla in en av låtarna på youtube för att höra vad vi vill ha för stil och version av den.

Det var skönt eftersom jag ett tag börjat bli orolig för att vi skulle få tag i en konservativ kantor som inte alls ville spela det vi vill ha som in- och utmarscher. 

Mannen har bestämt en av låtarna och jag en, men vi gillar varandras förslag väldigt mycket. Känner mig verkligen nöjd. 

Vi hade tänkt oss ett litet bröllop. Ändå har vi bjudit cirka 55 personer.

Men det beror bara på en sak som gör mig så otroligt varm och lycklig inuti. Att vi har så fina människor i våra liv, vackra själar, vänner.
Det är en riktig revansh för en som mig, som aldrig hittade rätt vad gäller vänner i barndomen, och som aldrig kände att jag dög i tonåren. Men nu har jag jättefina vänner som accepterar mig som jag är, och som jag älskar för deras olikheter och egenheter.

Jag hoppas ingen av dem tycker det är taskigt av oss att  vi därför ber dessa fina vänner om hjälp med olika saker.
Vi gör det naturligtvis för att vi behöver hjälpen, men också för att visa att vi vill att de är delaktiga, att de står oss så nära att vi vågar fråga. Dessutom har de flesta av dem expertkunskaper inom olika områden som är väldigt användbara i bröllopssammanhang.

... hur stor roll spelar mat och dryck på ett bröllop?

Diskuterade det här med en av vännerna i går.

För att göra det enkelt för oss vill vi liksom bestämma oss fort. Men kanske borde vi provsmaka, framförallt vinet, och se till att mat och vin verkligen passar ihop? Det är dock så mycket annat som ska tänkas på att man gärna slipper så mycket velande som möjligt. 

Jag har i alla fall påbörjat arbetet med att sätta ihop en buffé. Cateringföretaget och jag mejlväxlar för fullt. Men sen när vi väl bestämt oss för maten, då gäller det att hitta vin. 

Nog för att jag kan minnas vad det bjudits på på bröllop jag varit på, men mina starkaste minnen är ju inte hur maten var eller om vinet passade bra ihop med maten. Jag minns mer saker som att det var kul när alla dansade eller nån annan aktivitet som arrangerats. 

Jag tror vi får chansa lite vad gäller mat och dryck och i stället lägga krutet på dansen och allt det andra som ska ske under kvällen. 

I går, en helt vanlig måndag, hade både Han och jag ledigt från jobbet. Så då passade vi på att fixa lite saker. 

Först åkte vi till Kumla, där jag tidigare pratat ring med en guldsmed. Jag vet att man borde jämföra med olika butiker och så för att få bra pris, men jag orkar  inte ödsla tid på sånt där. Och i Kumla hade tjejen verkligen fattat mig på en gång, något som jag tycker bör premieras. Så det besöket slutade med att jag beställt en ring till mig. 

Från början var både Han och jag överrens om att på bröllopet ska både mannen och kvinnan byta ringar med varandra, inte som i amerikanska filmer. Men nu, när vi tittade på vad som skulle kunna passa till våra förlovningsringer tyckte Han att det blev för mycket med en ring till. Så nu blir det så att jag får en ny ring men inte han. Jag tror dock att vi tänker växla ringar ändå under själva vigselakten. 

Efter Kumlaturen åkte vi och kollade på kyrkan som vi bokat. Kanske bör man kolla in kyrkan innan man bokar den, men det hade vi inte haft tid med. Jag som egentliten aldrig tänkt mig att jag ska gifta mig i kyrkan kan väl inte riktigt se mig själv framför mig knäböjandes framför altaret.

Vi har ju pratat om att ha vigseln utomhus, men det är bra att ha en kyrka utifall det regnar. Dessutom vet jag att musik blir vackrast inomhus. Och det går ju inte spela orgel utomhus, och det är ju synd att missa... 

På eftermiddagen tog vi tag i problemet med att jag änn inte hittat något att ta på mig den stora dagen. Så vi åkte till Degerfors som sägs ha ett av Sveriges största brudklänningsbutiker. När jag började förklara ungefär vad jag vill ha, konstaterade damen i butiken på en gång att "du ska ju sy upp en klänning, du som vet vad du vill ha". Och så blev det. 

Ett par små sömmerskor, som måste vara tvillingar för jag såg ingen skillnad på dem, tassade runt och tog alla möjlig mått på mig. Jag förklarade så gott jag kunde och det kändes som att de förstod. Innan mitten av juni hade de inte tid att börja med den, på grund av massa studentklänningar som skulle sys, men sedan får jag väl åka dit en eller ett par gånger till. Det är en bit bort, men just nu känns det som att det är värt det. 

Vi hade planerat att hinna fixa mer saker, som att bestämma mat och så, men efter Degerforsresan var vi båda helt slut, mest på grund av tröttande pollenallergi, men nu känns det ändå som att vi är på god väg. 

Nog för att vi tänker vara lite alternativa i vår festplanering. Men just nu surfar jag runt efter tips om vad man kan ha i de så kallade festhäftenena som varje gäst ska få vid sin plats. 

En del kul grejer kan jag nog själv komma på. Men när jag letar efter tips är så mycket otroligt gammeldags och stereotypt. Sexistiskt rent av.

Jag menar, vilken tjej vill ha följande text i sitt festhäfte ?

10 orsaker varför en katt är bättre än en hustru 
1. En katt ockuperar inte telefonen timme efter timme. 
2. En katt älskar dig tills den dör utan att du behöver tala om för katten att du älskar den en enda gång. 
3. En katt ringer dig inte mitt i natten och säger ”Jag är fuuuuull, kom och häääämta mig.” 
4. Du behöver inte förklara för en katt hur man gör tabeller i Windows Excel. 
5. En katt bryr sig inte om fall du inte duschar mer i resten av ditt liv. 
6. En katt snor inte pengar ur din plånbok för att gå till frisören. 
7. En katt kommer inte ihåg sin egen födelsedag och klandrar dig inte om inte du gör det heller. 
8. En fin middag för en katt är en burk sheba för sju kronor på ett tefat. 
9. Du förväntas inte uppvakta kattens mor på hennes födelsedag. 
10. Om det är en mus i huset så dödar katten den, i stället för att ställa sig på en stol och skrika. 

Jag förundras över att folk faktiskt har såna här saker. Jag har själv varit på bröllop där man skämtar om bröllopet och äktenskapet på det sättet. Jag är inte särskilt torr, är inte PK i alla lägen, men på mitt bröllop hoppas jag att folk förutsätter att jag gifter mig för att få ett jämställt och lyckligt liv. Inte ett liv där min man har följande syn på mig, sig själv, och vårt liv tillsammans. 

13 saker en kille aldrig skulle säga... 
1. Jag tycker Barry Manilow är en cool snubbe. 
2. När jag ändå är uppe, ska jag hämta en öl till dig. 
3. Jag tycker håriga bakar är enormt sexiga. 
4. Hennes tuttar är helt enkelt för stora. 
5. Ibland vill jag bara bli kramad. 
6. Vi har inte varit och shoppat på evigheter, kom så sticker vi iväg och jag kan hålla din handväska hela tiden. 
7. Äh, vi struntar i Sportspegeln och ser på Oprah Winfrey i stället. 
8. Jag tror vi är vilse, vi kan väl stanna och fråga någon. 
9. Här, älskling, du kan få ha fjärrkontrollen. 
10. Kan du inte följa med ner till stormarknaden och hjälpa mig köpa ett par skor. 
11. Antonio Banderas och Brad Pitt? Den här filmen måste jag se! 
12. När jag ändå ska upp, ska du ha något? 
13. Strunta i fotbllen, Melrose Place går på trean! 


13 saker en tjej aldrig skulle säga... 
1. Kan inte vårt förhållande bli mer fysiskt? Jag är trött på att bara vara vänner... 
2. Låt du bara toalettringen vara uppe, det är lättare för mig att duscha då. 
3. Jag tycker håriga häckar är riktigt sexigt. 
4. Wow, lukta på den, du! 
5. Snälla, släng inte den där gamla t-shirten, hålen i armhålan är bara för söta. 
6. Den här diamanten är alldeles för stor! 
7. ...och på smekmånaden ska vi åka och fiska i Arjeplog! 
8. Wow, den är verkligen 14 tum! 
9. Får den här klänningen min rumpa att se liten ut? 
10. Jag har fel, du måste ha rätt igen. 
11. Vad säger du? Är det vår bröllopsdag idag? 
12. Är det samtalet till mig? Säg att jag inte är här! 
13. Jag struntar i om det är rea! 1500:- för en klänning av Armani är helt enkelt för mycket!

I dag har jag skrivit adresser på en massa kuvert. Inbjudningarna ska skrivas ut i morgon och förhoppningsvis skickas senast i helgen. En hel del är redan förvarnade om datumet men det är nog ändå lite bråttom eftersom vi valt ett datum mitt i semestern. 

Fast det bara var en vecka sedan vi bestämde oss är mycket redan på gång:

* Kyrka, präst och festlokal är bokat.

* Inbjudningskort och kuvert, frimärken mm. är inköpt och utskicken påbörjade.

* Personer som vi kommer behöva hjälp av är tillfrågade.

* Vi har fixat fotograf, en kompis som ska hjälpa mig lite med hår och smink samt ett par vänner som ska sjunga.

* Ett band till festen är bokat (mitt eget band så klart).

* Han har nästan gjort färdigt hemsidan där mer info ska stå. 

* Han har också fixat en snygg kostym

* Jag har hittat en ring jag vill ha, ska beställa den imorgon. Den är dyrare än jag hade velat men jag tror att den verkligen är jag.

Och sist men inte minst har jag förvandlats till en bridecilla som just nu försöker komma på ultrasnabba dieter för att jag ska slippa ha en klänning anpassad för gravida.

Ja, nu lät det kanske som att en massa saker angående vårt bröllop är fixat. Så är det inte riktigt.

Jag känner mig som en riktig bridecilla när det enda jag skriver om på den här bloggen är massa praktiska och materiella saker inför vårt kommande bröllop. Men självklart är det viktigaste att jag och Han känner att det är med varandra vi vill leva. Vi är inte alltid turturduvor, utan kan allt bråka så det slår gnistor ibland. Men vi vet att de där bråken går över och att vi blir ännu bättre vänner efteråt varenda gång det inträffat. Det tycker jag är en härlig känsla. 

Och eftersom Han har lurat mig att bli en riktig romantiker så längtar också jag efter ett bröllop. Eller, partyprinsessa som jag var en gång i tiden, längtar jag mest efter själva festen, vigselakten har liksom kommit i skymundan. Men vi vet ungefär hur vi vill ha det, vad vi vill ha för musik och jag har ett par vänner som lovat att framföra ett par stycken. Vi har ännu inte pratat med prästen, men det lär väl inte dröja. 

Och så har vi kanske äntligen hittat en bra lokal, nära stan men ändå lantligt och som inte kostar skjortan.

Jag har nästan kommit på vad jag vill ha för klänning och nu återstår att hitta nån som kan sy den (lycka till till mig!).

Häromdagen gick jag av en slump in i en guldsmedsbutik och hittade en försäljare/guldsmed som fattade mig på en gång. Så nu har jag nästan kommit på vad jag vill ha för ring, men nu återstår att se om jag hittar nån som kan göra den billigare än hittills första förslaget 8000 kronor.

Och i går föreslog en av mina vänner att hon vill fota oss (hon är fotograf) så nu börjar det kännas att det är på riktigt. 

I helgen har jag tagit mina första steg i en brudklänningsaffär. Det var läskigt. Inte lika otäckt som jag trodde, men det var inte världens roligaste upplevelse heller. För att klara av det har jag samlat modet länge, och passade på när jag hade en av mina bästa vänner på besök, så att jag skulle få stöd och råd.

I dörren möttes vi av en barsk kvinna som beodrade oss att ta av oss skorna eller ta på såna där blåa tossor ovanpå. 

Sedan fick man knappt röra vid klänningarna utan fick bestämma vad man ville se först. Jag kände mig som att jag kom till ett annat land, där ingen talade mitt språk. Jag stammade fram att "jag är ute efter en brudklänning, men jag vet inte vad jag vill ha, bara vad jag inte vill ha". Damen i butiken var ändå snäll och uppmuntrande och sade att det var ju alltid något. Så började hon visa en massa hiskeligt fula saker med rysch och pysch och draperingar. Tillslut fick hon fram ett par som jag inte kräktes av och så fick jag kliva in i ett gigantiskt provrum där man fick dyka in i klänningarna medan damen hjälpte till att få den på plats.

De var visserligen i fel storlek, precis som jag hade befarat, men de var så fiffiga i affären att det inte spelade någon roll. De band ihop klänningen i bak så att man fick se hur den såg ut framifrån ändå. Det var snällt gjort och jag kände mig inte som den elefant jag befarat att jag skulle vara. 

Jag hittade ett par klänningar som var helt okej. I alla fall om man bytte ut strassband i midjan mot ett svart band under bysten och sydde upp längden till vadlängd på framsidan och behåll lite längd på baksidan. Men jag vet ändå inte, det har ju liksom aldrig varit min intention att ha en sån typisk klänning.

Men visst sitter de bra, och man ser ju väldigt fin ut i en klänning för 5000 i jämförelse med en för 500 (som jag senare provade i en annan affär). 

Men det var ändå som att leva i en annans flickdröm.

Resten av helgen har jag och vännen surfat efter klänningar och jag har i alla fall kommit på ungefär hurdan modell jag vill ha. Så nu ska jag leta sömmerska och se om jag hittar någon jag klaffar med. Och så gäller det att lära sig rita, så att man kan förklara vad man vill ha.