Allt utom gräddbakelse

När vi började prata om bröllop bestämde vi att vi ville ha det enkelt. Kanske på en loge, med buffé där folk fick stå och mingla med sina tallrikar. Vi pratade om papperstallrikar och att låna ihop lite stolar och sånt. 

Häromdagen började vi nästan gräla för att vi hade olika syn på vad vi skulle ha för slags servetter.

Det känns som om vi har glömt av vår ursprungsidé lite grann, eller hur? : )

Jag kollade just igenom bloggen och drabbades för en stund av panik.

Jag har försökt att få det här bröllopet att bli så okonventionellt som möjligt, men inser nu att jag inte lyckats. 

Jag vill inte ha ett svennebananbröllop men har hamnat där ändå.

Kyrka, uppsydd klänning, diamantring, bröllopstårtor, bordsplacering osv osv. Låter som vilket princessbröllop som helst. Som någon annans flickdröm.

Å andra sidan är det väl inget av det vi bestämt som jag vill ändra på heller.  

Får trösta mig med att vi alla fall inte kommer ha nåt jävla honnörsbord, inte så många tal (hoppas jag) och ingen femtimmars sittning med trerätters middag. Ingen toast skagen till förrätt och inget fånigt brudpar på tårtan. Och framförallt kommer ingen att sjunga "det vackraste" eller "kärleken förde oss samman" i kyrkan. Tack och lov!

Och när det kommer omkring, spelar det nån roll om bröllopet blir svennigt?Det är ju Han och jag som är viktiga. Att vi hittat varandra och vill göra det här trots att det är både skrämmande och otäckt. Men naturligtvis allra mest helt underbart.

Och det är väl bara att inse, att vi är väl rätt svenniga båda två tydligen. 

Nu är ringen klar. Och hämtad. Hjärtat slog lite svagt och ojämnt innan guldsmeden tog fram den ur asken, men nu känner jag mig lugn. Den blev fin. Jättefin. Och lite unik tror jag.

Tänker dock inte lägga ut någon bild här, utan jag planerar att gå och spreta med fingrarna hela bröllopsdagen så att folk får titta då. Någon överraskning ska det väl va!

Guldsmeden hade gjort ett jättefint jobb, men tänkte gifta bort mig med någon annan eftersom han stavat Hans namn fel. Det gick dock lätt att åtgärda.

Bra att veta ifall man vill gifta om sig : ). Nej, det där sista var ett dåligt skämt, förlåt.

Jag har i alla fall en ledig dag i dag och passar på att göra ärenden och fixa saker.

Nyss bokade jag tid hos frissan en vecka innan bröllopet för att jag ska vara nyklippt och nyfärgad. Funderar även på att göra slingor i olika nyanser för att få lite liv i manen. Detta bör dock diskuteras med min vän som fått hela ansvaret för smink och hår till hennes egen stora förskräckelse. Jag vet dock att hon kommer göra ett toppenjobb.

Jag har dessutom hunnit kollat tårtor på ytterligare ett bageri. De föreslog att vi skulle göra tre 20-personers tårtor. Priset skulle bli knappt 20 kronor per bit, något jag kände mig nöjd med. Men hur stora är 20-personerstårtor? Och vad behöver vi för fat till sådana?

Nu ska jag få i mig lite lunch och sedan fortsätta göra viktiga grejer så att jag verkligen inte slappar till mig på första lediga dagen efter sju jobbade : )

Egentligen vill jag ha en handplockat bukett. Hade det bara fungerat så skulle vi gift oss ungefär vid den här tiden på året.

Då skulle jag haft mina favoritblommor i handen:  vitsippor.

Men nu blir det inte så och då får det förmodligen bli köpeblommor eftersom inte så mycket växer i slutet av juli. 

Jag vill ha en liten bukett. Men har inte bestämt mig för blommor eller färg riktigt.

Jag hade det på känn men fick det bekräftat i dag. 

Ringde till ett bageri och skulle fråga vad tårtor till vår bröllopsfest skulle kosta. Jagpresenterade mig och berättade att vi planerade bröllop i sommar och berättade vad vi ville ha för tårtor. Fick då höra av damen i telefon att priset skulle bli 34 kronor per tårtbit.

Men på bageriets hemsida hade de ungefär såna tårtor som vi bestämt oss för för ca 20 kronor per bit. 

När jag ringde tillbaka och undrade hur det hängde ihop kröp det fram att visst kunde vi få tårtorna för det billigare priset. 

"Men då är det ju helt vanliga tårtor" sade damen. 

"Ja, men det är ju det vi vill ha" svarade jag. Jag förklarade återigen vad vi ville ha, som jag gjorde även första samtalet.

"Men då är det ju färdigmodulerade rosor" försökte damen. 

"Ja, det gör väl inget?" tyckte jag. 

Och då var det tydligen inga problem. Men det verkar som att bara för att man nämner ordet "bröllop" så tar de i vad gäller priserna.

Damen i telefon påstod att det var för hon trodde vi ville ha krusiduller på tårtorna, men det vill vi naturligtvis inte ha. Så enkelt som möjligt, som vi bestämt med det mesta. Inte för att det är billigare, utan för att vi inte vill ha det för konstlat. 

Undrar om man kan beställa en brudbukett utan att nämna ordet brud eller bröllop. Och jag undrar om det blir enklare att förklara hur man vill ha det då, utan att de förutsätter att man vill ha det på ett visst sätt. Och undrar om det blir billigare?

Vad är grejen med honnörsbord egentligen? Tydligen är det en av bröllopets viktigaste traditioner. I alla fall om jag tror två personer i min närhet som jag pratat med på sistone. 

Den ena personen blev alldeles förskräckt när hon insåg att vi kanske inte skulle hålla på traditionen att man sitter varannan herre, varannan dam vid borden. Det är möjligt att det blir så, men det är inte säkert. Varför måste man det? Jag kan inte se vitsen egentligen, förutom att det är en gammal tradition där det också ingår att mannen ska hålla ut stolen för damen osv. Förlegade traditioner som är fastlåsta i gamla könsroller. 

Anledningen till att hon, som annars är en aktiv feminist, blev så upprörd var att "det ju skulle bli ojämt vid honnörsbordet" om vi gjorde så. Jag kände mig som ett frågetecken i ansiktet. Vad är det som säger att man har ett honnörsbord på alla bröllop? Fram tills för nåt år sedan hade jag inte ens hört det ordet och fattade nog inte ens vad det betydde. Men nu förstår jag att det tydligen är en viktig tradition där brud och brudgum sitter vid ett bord med sina närmsta släktingar omkring sig enligt gängse normer och etikettsregler. 

I dag pratade jag bröllop med en annan bekant. Hon visade samma förvåning och bestörtning över att vi planerade hur vi skulle sitta. "Men ni måste ju utgå från honnörsbordet" utbrast hon, som inte är en traditionalist annars. Hon menade också att man måste sitta i långbord placerade i E, H eller nån annan bokstav så som man tydligen måste placera bord i bröllopssammanhang. Den här personen är inte bjuden på bröllopet. Skönt, känner jag nu. 

Vi planerar nämligen att ha flera mindre bordsgrupper. Det passar oss bättre, vi tror att gästerna får roligare och dessutom tänker vi ha vissa gruppaktiviteter där det blir en fördel om man sitter så. 

Vi har förvisso inte testat det i lokalen ännu, men jag tror det funkar.

Men hur vi än sitter så hoppas jag att jag slipper höra ordet honnörsbord på mitt bröllop.