Nya planer
De senaste två dagarna har jag räknat och räknat och räknat. Kom till slut fram till att om vi sparar en massa varje månad skulle vi klara budgeten lagom tills i augusti men då skulle det inte finnas någon plats alls för oförutsedda utgifter, varken i bröllopsplanerna eller i det vanliga privatlivet.
På nåt sätt hade jag fått för mig att om vi inte skulle gifta oss senast september så skulle det aldrig bli. Kanske skulle det bli av, men då skulle jag få vänta till nästa höst och 1,5 år till ville jag ju inte vänta.
Men min alltid kloka vän tog mig ner på jorden igen.
"Men du, måste vi stressa? Jag vill inte att det ska kännas som om vi hetsar fram det här" sade Han som är så fin.
"Kan vi inte gifta oss nästa vår? Det är ju bara ett år dit"
Och då insåg jag plötsligt att jag ju är en korkad idiot. Det är klart att vi ska gifta oss på våren!!
Skit samma om alla andra gifter sig på våren, kring pingst och kristi himmelfärds. Vi är ju speciella ändå, för vi är vi. Och ingen kan vara så fin och klok (och bra på att hantera mig) som min blivande make. Ingen.
Och så planerade vi resten av kvällen och jag planerade i huvudet halva natten. Datumet är nästan satt och allt.
Och nu behöver jag inte oroa mig för att pengarna inte ska räcka. Och vi hinner förhoppningsvis lösa alla problem med Hans mamma. Det kommer gå så bra. Jag vet det.
Jippie!!
Budgeten
Har hört att en gudget gör man när man efter hur mycket kapital man har, men vi gör en budget efter vad vi vill ha i stället, alltså helt fel.
När vi gjorde första skissen i går kväll höll jag på att få en hjärtinfarkt. Nu är väl både jag och Han bäst på att vara domedagsprofeter och alltid ta i för mycket, men det var långt mer än jag hoppats det skulle landa på.
Så nu ska jag sätta mig och försöka räkna ut vad maten skulle kosta, hitta ringen jag vill ha och vad den kostar. Sen ska vi börja hyvla. För jag tycker inte att bröllopet ska kosta så här mycket, i det här läget fyra gånger så mycket som våran bil. Jag vill egentligen ha det enkelt. Det är nu man önskar att man hade ett stort hus på landet. Och att man inte hade en svärmor
som är konstig utan som kan sy ens klänning som hon lovat från början. : (
Favoritsången
Ändå pratade vi till långt in på natten om hur vi vill ha det när det väl är dags. Så jag blev på bra humör ändå.
Bland annat visade det sig att vi nog var ganska enade om musikvalet, både till själva vigseln och till den så kallade brudvalsen.
Och så visade han mig ett mejl han skickat till bandet som gjort hans (och numera min) favoritlåt. Hans brev i sig var så fint att jag inte ens försöker mig på att återge det (jag grät mig igenom det), och svaret han fick redan i dag gjorde mig ännu lyckligare.
Nu har vi åtminstone ackorden till låten.
