Allt utom gräddbakelse

Vi var på bröllop i helgen. Och varje gång man själv är på bröllop får man massa idéer om vad man ska göra och inte ska göra på sitt eget.
Det var ett mycket trevligt bröllop trots att det innehöll en del komiskt traditionella inslag typ: en toastmaster som blev mer och mer frispråkig ju fler drinkar han fick i sig samt ett tjejgäng som skulle redovisa saker från möhippan och stod i gäng och fnissade fram interna roligheter som inte alls var roliga.

Men så var det en sak som gjorde att både jag och Han fick lite ny syn på hela den här biten vilka man ska bjuda och Han funderar nu på att bjuda sin far på vårt bröllop fastän de aldrig haft någon riktig kontakt.
I det här fallet hade brudgummen bjudit sin far som han inte hade så bra kontakt med som liten men som han tydligen tagit upp kontakten med. Dessutom var alla halvsyskon med. Och detta tillsammans med den biologiska mamman och hennes nya man, den som brudgummen sett som sin pappa under sin uppväxt. Och det verkade fungera, det var fantastiskt att se. Den biologiska pappan höll till och med ett tal som på sätt och vis bad om ursäkt över hans beteende men som tog slut i tid innan det blev pinsamt.
Och nu har i alla fall Han börjat fundera på att kontakta sin far. Han har liksom inte varit där och präglat honom under hans liv men samtidigt är det ju just det som präglat honom, den frånvarande fadern. Problemet är väl bara att Hans mamma kan bli galen, ja vansinnig om hon får höra det. Men det är väl ingen idé att oroa sig över än, vi är inte riktigt redo att själva börja planera i detalj ändå.