Prästen och kyrkan

Vi träffade prästen i går. Det kändes märkligt. Nu är det snart på riktigt.
Under tiden vi gick igenom ungefär hur det ska gå till började både Han och jag förstå allvaret.
Det yttrade sig i små svettpärlor i pannan, snörvliga näsor och tårade ögon.
När vi efteråt störtade ut ur kyrkan var vi genomsvettiga.


Jag försökte skratta bort det som jag alltid gör när något blir känsligt.
Jag hoppas jag inte blir sån när det är på riktigt.

Visserligen kommer jag hata mig själv om jag står där framme tårögd och snörvlande hela akten, men jag kommer nog hata mig själv ännu mer om jag skrattar medan världens bästa man står mitt emot fullt tagen av allvaret.

Jag tror jag ska gå hem och öva. Tänka mig in i sammanhanget och sitta hemma i soffan coh gråta över hur vacker kärleken är. Då kanske tårarna tagit slut till det är dags på riktigt och jag kan koncentera mig på min snygga kille och på att få på ringen på rätt hand på honom (jag misslyckades två av tre gånger när vi övad i går).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0