Separationsångest

Jag ska resa bort med min mamma i några dagar och nu några dagar i förväg kan jag plötsligt brista ut i storgråt här hemma. Jag lider av prestationsångest innan vi ens kommit iväg.


Jag kan tycka att det både är en fin och en ful sida av kärleken, att man blir sådär beroende av att ha en annan människa inom räckhåll.
Nu vet jag ju att det kommer att gå bra, det är ju bara några dagar och jag kommer ha så mycket nytt omkring mig att tiden kommer gå rasande fort ändå. Dessutom vet jag ju hur bra vi mår när vi ses igen.
Det är bara det att det känns som att lämna litegrann av sig själv här hemma. Kliché, säg gärna det, men det är ju så det känns.

När jag kommer hem igen är det strax påskledigt och vi ska bege oss ner till Småland. Ner till konstiga svärmor (som jag förövrigt inte orkar kommentera mer just nu än att jag bestämt mig för att göra som hon och låtsas som om inget hänt- även om det aldrig kommer fungera för mig) men framförallt ner till det underbara backiga torpsmåland, med de höga granarna och de steniga åkrarna. Jag har ringt och hört mig för i dag och vi ska få låna nyckel och titta in i både festlokal och i kapell för ratt se om Lövhult blir platsen för vårt bröllop.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0