Klänningen
I går, en helt vanlig måndag, hade både Han och jag ledigt från jobbet. Så då passade vi på att fixa lite saker.
Först åkte vi till Kumla, där jag tidigare pratat ring med en guldsmed. Jag vet att man borde jämföra med olika butiker och så för att få bra pris, men jag orkar inte ödsla tid på sånt där. Och i Kumla hade tjejen verkligen fattat mig på en gång, något som jag tycker bör premieras. Så det besöket slutade med att jag beställt en ring till mig.
Från början var både Han och jag överrens om att på bröllopet ska både mannen och kvinnan byta ringar med varandra, inte som i amerikanska filmer. Men nu, när vi tittade på vad som skulle kunna passa till våra förlovningsringer tyckte Han att det blev för mycket med en ring till. Så nu blir det så att jag får en ny ring men inte han. Jag tror dock att vi tänker växla ringar ändå under själva vigselakten.
Efter Kumlaturen åkte vi och kollade på kyrkan som vi bokat. Kanske bör man kolla in kyrkan innan man bokar den, men det hade vi inte haft tid med. Jag som egentliten aldrig tänkt mig att jag ska gifta mig i kyrkan kan väl inte riktigt se mig själv framför mig knäböjandes framför altaret.
Vi har ju pratat om att ha vigseln utomhus, men det är bra att ha en kyrka utifall det regnar. Dessutom vet jag att musik blir vackrast inomhus. Och det går ju inte spela orgel utomhus, och det är ju synd att missa...
På eftermiddagen tog vi tag i problemet med att jag änn inte hittat något att ta på mig den stora dagen. Så vi åkte till Degerfors som sägs ha ett av Sveriges största brudklänningsbutiker. När jag började förklara ungefär vad jag vill ha, konstaterade damen i butiken på en gång att "du ska ju sy upp en klänning, du som vet vad du vill ha". Och så blev det.
Ett par små sömmerskor, som måste vara tvillingar för jag såg ingen skillnad på dem, tassade runt och tog alla möjlig mått på mig. Jag förklarade så gott jag kunde och det kändes som att de förstod. Innan mitten av juni hade de inte tid att börja med den, på grund av massa studentklänningar som skulle sys, men sedan får jag väl åka dit en eller ett par gånger till. Det är en bit bort, men just nu känns det som att det är värt det.
Vi hade planerat att hinna fixa mer saker, som att bestämma mat och så, men efter Degerforsresan var vi båda helt slut, mest på grund av tröttande pollenallergi, men nu känns det ändå som att vi är på god väg.
