Möhippa!

Den här helgen blev inte riktigt som jag trodde. Vi skulle ha en myshelg och fira Honom som just fyllt år, och så skulle vi göra bröllopsplanering.

 

Men det hela började på fredagen.

Jag och min vän fotografen (som ska fota vårt bröllop) fick för oss att vi ville gå ut och dansa. Men Han ville förbjuda mig och försökte med allt för att få mig stanna hemma. Jag slet mig visserligen loss men började allvarligt fundera på om en så kontrollerande kille verkligen kunde vara den rätte.

 

Allt fick dock en förklaring på lördagsmorgonen då han väcker mig klockan sju och lämnar över ett kuvert. 

 

"God morgon blivande frun" stod det. Och så fanns det en lista på saker jag skulle packa i en väska. Och så låg där en tågbiljett. 

Anledningen till att Han inte ville jag skulle gå ut på fredage var naturligtvis för att Han visste att jag behövde vara pigg på lördagen. 

 

Jag fick glatt sätta mig på tåget, fast så himla glad var jag ärligt talat dock inte, och vänta på nästa instruktion. En kvart efter avgång skulle jag få öppna nästa kuvert. Där stod det att spioner fanns på tåget och att jag skulle bli straffad om jag inte gjorde som det stod. Varje gång tåget stannade vid stationen skulle jag ställa mig upp och säga "Stopp i lagens namn!" och när tåget åkte igen skulle jag säga "Tut tut sade tåget, och så gick det". När folk passerade mitt säte skulle jag hälsa "God morgon, ha en fortsatt trevlig dag".

 

Det var inte utan ångest som jag ställde mig upp ska jag säga. Jag fuskade litegrann men vi kan ju säga så här att det nog går historier om en mycket märklig kvinna som fanns på tåget mellan Stockholm och Göteborg en lördagsmorgon i juni. 

 

Efter 1,5 timme anlände jag till min destination, min gamla hemstad.

Och där fanns de, de allra finaste vännerna, så fina som jag aldrig hade vågat tro. Det blev skumpa och kramar och sen hade jag fullt att göra resten av dagen.

Jag fick fotografera sånt som påminde mig om Honom medan jag fick promenera till vilket visade sig vara en second hand-affär där jag skulle inhandla mina kläder för dagen. Efter mera promenad, denna gång i tjusig svid, fick jag göra ett rekordförsök med Carolina Klyft. 

Sedan blev jag bjuden på lunch i parken där jag också fick lära mig trolla och sedan fick göra ett porträtt av mig och Honom i marrängswiss. 

 

 

 

 Bild: Ilbecka

 

 

Kvällen bjöd sedan på massa vin, ansiktsbehandling, fotbehandling, manikyr, sminkning och hårfixande. Sedan blev det grillning och sedan rockade vi loss till sing star hela natten. Allt ackompanjerades av en hel del vin, drinkar, öl osv.

 

Dagen efter mådde jag bra, förutom att det kändes så fruktansvärt tomt. Att få en sån där helt underbar dag var guld, men det gjorde ont när vännerna åkte. Återigen ett bevis på hur bra jag har det. Jag önskar att jag hade vetat att livet skulle bli så här bra redan när jag var yngre, då hade mycket varit lättare tror jag.

 

 

 


Tema

Förut tyckte jag alltid det var så fånigt när folk hade teman på sina bröllopsfester. Jag menar, när det exempelvis gäller färgskalor på servetter, smycken och festhäften som ska matcha perfekt.
Men nu har jag tydligen också ett slags tema, trots att det liksom vuxit fram av en slump. Eftersom mannen och jag är förtjusta i klassisk romantik blir det kandelabrar på buffébordet, mörkröda rosor och stearinljus på alla bord och dessutom gammelvita servetter.
Och ungefär så här såg inbjudningarna ut. Lite gräddvitare än vad som syns på bilden,
och så ett svart tunt sidenband runt.

Funderar på att knyta samma slags band som servettringar.




Romantiska bröllopskomedier

... Apropå genren romantiska komedier med ingrediensen bröllop.
Genomled delar av en sån film i går, en film fylld av könssstereotyper, mansgrisar och fåniga tjejer vars enda mål i livet är att få gifta sig, om det så ska ske med vem som helst.
Filmen var naturligtvis amerikansk och vedervärdig på nästan alla sätt.
Men det jag nog mest av allt stör mig på vad gäller den här och alla andra filmer med samma tema är att man ändå i slutet sitter där och bryr sig.
Ni vet när killen äntligen förstått att det är tjejen han vill ha men tjejen har åkt iväg till flygplatsen för att resa bort till andra sidan jordklotet för resten av sitt liv. Och när den mansgrisiga killen, äntligen förstår vad riktig kärlek är och plötsligt inser att det enda viktiga i livet är att få gifta sig med den där tjejen. Ja då blir man plötsligt engagerad. Hjärtat börjar slå fortare medan killen med hjälp av taxi försöker ta sig igenom rusningstrafik till flygplatsen och så slutligen sitter man och hoppar i soffan medan han springer mellan gaterna för att hinna ikapp tjejen. Det är ett fruktansvärt billigt filmtrick men det funkar tydligen, till och med på mig.

Lite bröllopsfilmer att förfasas eller engageras av:
  • The Bachelor (den vedervärdiga jag såg i går, lägg bara märke till det frukstansvärda introt)
  • Muriels bröllop
  • Min bästa väns bröllop
  • Mama Mia
  • Bröllopsfixaren
  • Wedding crashers
  • Notting Hill
  • Runaway bride


Fast det finns ett par filmer där det funkar och där hela filmen faktiskt håller sig på en bra nivå:
  • Fyra bröllop och en begravning.
  • The weddingsinger

Hemma igen

Det blev dock ingen smålandsresa. Svärmor fick nåt slags spel igen och ställde in påskmiddagen hon bjudit in till. Dessutom var det snöstorm och massa minusgrader. Så vi får kika in i Lövhult vid annat tillfälle.


Svenska kyrkan är i alla fall klok

... och tycker som jag vad gäller att bli ledd fram till altaret av sin far.

I dag gick Han in på Svenska kyrkans hemsida och sökte på info om vigsel. Det visade sig att det inte kostar något, inte ens att hyra en präst ur någon annan än ens hemförsamling. Det hade vi nog båda trott.

Själv är jag ju ingen kyrko-religiös människa även om jag alltid mått bra i kyrkobyggnaden som sådan. Visst tror jag på Gud, men kanske inte nödvändigtvis på ett enda sätt. Jag tror på olika saker i olika religioner, men tycker i grund och botten att alla tror likadant.
Han däremot är troende kristen vilket jag både respekterar och avundas på ett sätt. 

När jag var yngre såg jag framför mig att jag skulle vigas utomhus av i någon slags natur-ceremoni där Gud var närvarande i luften, träden, gräset. Han vill att vi ska giftas i kyrkan, av en präst och med så många religiösa symboler som möjligt. Vår kompromiss är att vi ska försöka vigas utomhus, men av en präst.

Oförstående

Om du inte förstod det nedanstående inlägget (om 2008 )behöver du inte känna dig dum. Det gjorde inte Han heller.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0