Allt utom gräddbakelse

...kvar.

I dag har vi varit i lokalen och städat, det behövdes. Men nu är det i alla fall bättre. 

Och borden står på rätt platser och sådär. 

På onsdag ska vår bartender få öva sig på olika drinkar och vår DJ ska soundchecka samtidigt som jag och Han dukar. Kan bli en trevlig tillställning. 

Torsdag ska jag hämta min klänning hos de jätteduktiga systrarna som just nu lägger en sista hand vid den.

Fredag ska vi hämta discoljus och göra det sista i lokalen. På kvällen blir det middag med blivande svärmor. 

Och på lördag... ja då blir vi herr och fru.

I går tog jag vändan på stan. Hittade fantastisk foundation och concealer, precis vad jag ville ha. Dyrt blev det men snyggt. 

Mascara däremot... köp aldrig nåt ni läst er till ska vara bra. Förmodligen blev jag lurad av nån 14-årig modebloggare. Personen påstod att en viss mascare bara skulle vara sååå jävla bra. Det var den inte.

Borsten är typ 1,5 cm tjock och när man målar fransarna målar man därmed runt hela ögonen samtidigt. Pandalook here I come!

Och av namnet att döma skulle man få fransar lika snygga som lösögonfransar. Jag har snyggare fransar utan mascara än jag har just nu kan jag säga. De är helt spikraka, inte särskilt långa eller fylliga heller. Men vattenfast ska den tydligen vara. Så nu tar jag en gammal borste som är skitbra och använder i den nya mascarabehållaren. 

Orkar inte leta mer och lägga ut 200 spänn på nåt som ändå är kass...

Och jag ber om ursäkt över att jag är tråkig och bara skriver om såna här ytliga saker. Men jag får ju inte tänka på festen, då blir det lätt sånt här.

Nu ska jag nog tänka lite på hur jag ska klara av att inte gråta för mycket i kyrkan och öva på hur jag ska säga det där viktiga ordet: JA. 

... får Han och jag inte planera mer om festen. Vi får öva på vigselakten och vi får kånka saker till lokalen men vi får inte planera. 

Vi var tvugna att bestämma det i dag efter att vi båda kommit på att inget kändes roligt. Vi har planerat allt så in i minsta detalj och försökt att se festen framför oss innan den ens har varit och satt förväntningarna så högt att det inte ens kändes kul att gifta sig. Så nu försöker vi att bli lite mer spontana och avslappnade. 

Jag insåg i dag att jag förmodligen är jättenervös. Jag kom på mig själv med att vingla fram och tillbaka i körfälten på en motorväg medan jag skrek på min bror (som ska vara toastmaster) i telefonen. Det fanns egentligen inte så stor anledning att bli upprörd, men känslorna liksom bara slog över mig. 

Nu får det bli ändring.

Min bästa vän ska sminka mig inför bröllopet. För ett par månader sedan var vi och valde ut ögonskuggor och läppglans och såg till att köpa det i staden där hon bor.  Men så fick jag den stränga uppmaningen att "Foundation kan vi inte köpa än, du kommer bli solbränd och du måste ha rätt nyans, det får du köpa själv när det närmar sig".

Nu är problemet att vi bor 30 mil ifrån varandra och det här med inköpande av rätt foundation nu ligger ensamt på mina axlar. Sånt gör mig så sjukt nervös. Hur fasen ska jag veta vad som är bra? Jag kan ju fråga om hjälp med nyansen, men vad för konsistens borde jag efterfråga? Jag som typ brukar köpa en foundation på prov och sen använda den tills den tar slut tre år senare, oavsett årstid eller solbränna. Smink är liksom inte mitt specialområde.

Men jag gick in på Kicks igår och bad om hjälp. Det slutade med att en tjej stod och smetade klet i hela mitt ansikte med en smutsig pensel hon hade i bältet. Det såg kanske bra ut, vad vet jag? Men eftersom hon själv var spacklad a' la påskkärring så fick jag liksom inget jätteförtroende för tjejen i fråga. 

Men så ringde min väns ord i öronen att: "Du måste ha en jättebra concealer, det måste du verkligen" och då såg jag ju hur mina sedvanliga blåsvarta ögonringar lyste igenom och inte hade försvunnit av påskkärringens spackel. Så jag frågade om jag inte borde ha en concealer också? Jo, det kunde jag visst köpa en, sade påskkärringen och började smeta på ännu en gegga under ögonen. 

Jag kände dock fortfarande inget direkt förtroende, samtidigt som jag kände mig lika okunnig som innan. Till slut tackade jag snällt och bad om en lapp med namnet på produkterna hon använt innan jag gick därifrån. När jag mötte min blivande man efteråt tyckte han jag såg konstig ut.

"Du har vita ringar under ögonen" konstaterade han.

Nu är fråga om det är bäst med svarta eller vita ringar?

Åh gud vad jag hatar att jag måste bege mig ut igen och göra samma sak idag och hela nästa vecka om jag inte hittar nåt som känns bra. 

Hade jag tvingat dem att spela den här. Min favoritpsalm alla kategorier. 

Vi har dock sett till att den spelas ändå.... mer vill jag ju inte säga eftersom en del av er läsare faktiskt  kommer på bröllopet och det vore ju synd om ni vet allt...

Jag har ett par fina skor som jag köpte för nästan ett år sedan. De var rätt dyra och av fint märke. Tänkte ha dem på bröllopet, dels därför att de är fina, dels för att jag redan lagt mycket pengar på dem och bara använt dem två gånger (dock utan att få alltför ont i föttterna vilket jag alltid får av finskor annars).

Men nu börjar jag bli skeptisk. Min klänning kommer ju vara lite 50-tal. Och de skor jag har är kanske inte klockrena 50-tal. De är i och för sig väldigt fina och skulle säkert passa, men ett par skor där tån är öppen skulle nog vara ännu finare... 

En annan sak är att jag ju inte vill lägga ut för mycket pengar på det här bröllopet (yeah right, det kostar redan en halv förmögenhet i mina mått mätt) och då vore det väl onödigt att köpa skor när jag redan har ett par?

Fast... det här är väldigt billiga...

Det är väl dock lite väl risky att köpa nya skor två veckor innan bröllopet, då hinner jag ju inte gå in dem och kommer bara få skavsår. Eller?

Eller så går jag på originaltanken om ett rock-bröllop och väljer de här sjukt snygga kängorna. 

I går gick vi en låååång promenad. Vi har nu fått nycklarna till lokalen men eftersom bilen är på verkstaden fick vi snällt gå dit för att ta oss en titt. Det tog en timme att gå dit och lika långt att gå hem (så klart). Men så hade vi också grundat med en pizza så vi behövde nog den där promenaden. 

Även om vi varit där två gånger förut, innan vi bestämde oss, kändes det pirrigt. Och visst såg vi lite annorlunda på lokalen så här i efterhand.... men jag tror det blir bra ändå. 

Vi ställde borden som vi vill ha det och jag tror det funkar. 

Och på vägen hem bestämde vi vad vi ska ha för bröllopsvals/dans och förbipasserande bilar trodde nog det var två psykfall som var på rymmen där vi provadansade på cykelvägarna på väg hem.

I dag har vi förberett en tävling som vi kommer att hålla under kvällen. Och så har jag gjort lite allt möjligt pyssel, till exempel skyltar som vi ska sätta upp för att folk ska hitta. 

Det är 2,5 vecka kvar nu. Shit! Nä... det måste va mer. Nä det är det inte. Det är bara 2,5 vecka kvar! Nu fick jag lite panik. Nä, inte så mycket. Väldigt mycket. Fast... det är faktiskt bara klänningen vi inte har kontroll över. Och så blommorna, men dem har B lovat att fixa så det litar jag på.

... att ingen kommer hem till oss nu. 

Sedan en vecka tillbaka har vi nämligen dukat upp duk, porslin, glas och bestick på en låg sittkudde i vardagsrummet. 

Vi ville testa hur vi skulle duka ungefär och nu får det stå kvar så att vi kan känna in om det känns okej. Som om dukningen spelar så stor roll för om festen blir lyckad eller ej?

Jag går dock omkring och trallar av lycka över att jag kommit på ett fint sätt att vika servetterna. Bara en sån sak kan göra en fundersam över hur man mår nu för tiden...